emelie bodil elisabet

så var helgen över. sitter på bussen mot jönköping, och skall där byta till nästa buss mot stockholm. är inte hemma förän typ elva ikväll. segt. så jag skall försöka sova lite.

helgen har varit maxad. flickor från laholm (ursprungligen, numera utspridda) samt bror till julia och allas vår vän käjs samlades i växjö för en återförening. det blev en återförening jag aldrig sett på maken till tidigare. lördagen åt vi pizza samtidigt som alla bytte om. maskerad stod på schemat, och temat var. ja, vi hade inget riktigt tema, därför klädde vi ut oss till lärare, gammalt par, girlfriend (med namnet "prada"), spöke, skäggiga damen, socitetssvin, army och jul. moa, däremot, klädde inte ut sig till något. utan tog bara på sig sina "favorit utklädningskläder".

sedan drack vi vin, shottar, dansade och sjöng. lägenheten fylldes med folk, och ganska strax hoppade vi över murar och sprang i lera mot sivans där de lurviga skulle slängas ännu mer, och struparna vätas med ännu mer öl. förhoppningarna var höga, och därför besvikelsen total. dj'n verkade fastnat i sent nittiotal, och alla verkade ha varit lite väl törstiga för sitt eget bästa.

jag blev dock väldigt glad, som fick se konrad, min gamle london-kamrat, igen. säkert två år sedan vi sågs sist. galet. snygga var vi dock , i våra gula skjortor och svarta nederdelar. skulle kunnat tro att vi ringt varandra innan för att matcha. reseledare nästa?


idag har vi gått "the-walk-of-shame", bett om ursäkt för otrevligt uppträdande och rättat varandra i våra historier om gårdagen. skrattat, ätit max-mat och åkt hem. jag hoppas att de snart är dags för ytterligare en återförening.

dagens citat: igår påstod moa att istället för att vänta på de som var sega, så skulle vi börja gå. "det är som med barn", sa hon, och fortsatte: "börjar man gå, så kommer de efter." det gick sådär.