hon med ananasen.
jag vet inte riktigt vad jag skall säga, men det har varit en fruktansvärt trevlig kväll. jag åkte hem till malin för att kolla på film. vi kollade inte på film. istället drack vi tre glas vin (mest för att göra slut på hennes bag-in-box) var, och pratade skit om män/killar/pojkar vi dejtat och droger, men även om vår livssituation som vi båda skulle kunna beskriva som ganska fördelaktig. men vi ropar inte hej, för det vet vi båda hur farligt det kan vara. att leva i en drömvärld kan ibland betyda att man är fullt medveten om hur fel allt kan gå.
iallafall. jag kom dit halv åtta. vid tolv ringde hennes granne och frågade om vi hört de konstiga ljuden från vinden. det hade vi inte. men vi bestämde oss för att vågat nog undersöka saken. väl framme vid vindsdörren vågade vi dock bara glänta på denna för att konstatera att lampan var släckt, och sedan springa halvtassandes tillbaka till malins lägenhet. vi pratade lite till, och sedan gick jag ut för att ta bussen till slussen. den kom inte. så i en halvtimme satt jag på bänken och sparkade med bena för att hålla värmen. svor åt situationen och övervägde att ta taxi. min plånbok sa nej.
efter ytterligare lång väntan på tunnelbanetåg och svinkall promenad hem, stötte jag på min granne med tillhörande vän i trappen. för att förstå hur roligt vårt samtal var måste jag berätta:
förra veckan köpte jag två ananasar. dessa två syntes tydligt när jag hysteriskt letade efter mina nycklar utanför min dörr. min granne dyker upp med pojkvän samt annan vän. vi hejar och jag säger: "gå ni in först, för jag hittar inte mina nycklar." den andra vännen utbrister då: "ananas, fy vad gott det ser ut!" jag skrattar och håller med, och menar att jag gärna delar med mig, då jag inte vet hur jag skall klara av att äta upp dem båda själv. vi skrattar allihopa, och skiljs åt efter att min granne säger: "då skickar jag över jonas sen då!"
därför blev jag precis introducerad som "min trevliga granne med ananasen." min granne menade även att hennes andre vän, det vill säga jonas, senare hade suttit hemma hos dem till klockan två på natten och velat om hurvida han skulle gå över och fråga om han fick lite ananas. jonas tyckte tydligen att jag var väldigt söt, och kunde inte förstå varför min granne inte sagt detta innan. de hade alltså funderat och undrat över min civila status, om jag menade allvar, men till slut kommit fram till att det skulle känts lite fel av jonas att knacka på. jag skrattade så att jag nästan dog, och nu har vi kommit fram till att jag skall skicka en lapp med kodordet "ananas" om jag är öppen för besök. haha. det är ju hur kul som helst.
dagens mest orädda: med risk för att jinxa mitt eget liv, vill jag påstå attt jag känner mig oerhört bekväm med att gå den mörka sjuminuters-promenaden hem. högdalen må vara drabbat av ligist-ligor och knarkuppgörelser, men inte fan ger man sig på någon oskyldig stackare som bara vill komma hem. nä nä. känns bra.
iallafall. jag kom dit halv åtta. vid tolv ringde hennes granne och frågade om vi hört de konstiga ljuden från vinden. det hade vi inte. men vi bestämde oss för att vågat nog undersöka saken. väl framme vid vindsdörren vågade vi dock bara glänta på denna för att konstatera att lampan var släckt, och sedan springa halvtassandes tillbaka till malins lägenhet. vi pratade lite till, och sedan gick jag ut för att ta bussen till slussen. den kom inte. så i en halvtimme satt jag på bänken och sparkade med bena för att hålla värmen. svor åt situationen och övervägde att ta taxi. min plånbok sa nej.
efter ytterligare lång väntan på tunnelbanetåg och svinkall promenad hem, stötte jag på min granne med tillhörande vän i trappen. för att förstå hur roligt vårt samtal var måste jag berätta:
förra veckan köpte jag två ananasar. dessa två syntes tydligt när jag hysteriskt letade efter mina nycklar utanför min dörr. min granne dyker upp med pojkvän samt annan vän. vi hejar och jag säger: "gå ni in först, för jag hittar inte mina nycklar." den andra vännen utbrister då: "ananas, fy vad gott det ser ut!" jag skrattar och håller med, och menar att jag gärna delar med mig, då jag inte vet hur jag skall klara av att äta upp dem båda själv. vi skrattar allihopa, och skiljs åt efter att min granne säger: "då skickar jag över jonas sen då!"
därför blev jag precis introducerad som "min trevliga granne med ananasen." min granne menade även att hennes andre vän, det vill säga jonas, senare hade suttit hemma hos dem till klockan två på natten och velat om hurvida han skulle gå över och fråga om han fick lite ananas. jonas tyckte tydligen att jag var väldigt söt, och kunde inte förstå varför min granne inte sagt detta innan. de hade alltså funderat och undrat över min civila status, om jag menade allvar, men till slut kommit fram till att det skulle känts lite fel av jonas att knacka på. jag skrattade så att jag nästan dog, och nu har vi kommit fram till att jag skall skicka en lapp med kodordet "ananas" om jag är öppen för besök. haha. det är ju hur kul som helst.
dagens mest orädda: med risk för att jinxa mitt eget liv, vill jag påstå attt jag känner mig oerhört bekväm med att gå den mörka sjuminuters-promenaden hem. högdalen må vara drabbat av ligist-ligor och knarkuppgörelser, men inte fan ger man sig på någon oskyldig stackare som bara vill komma hem. nä nä. känns bra.
Kommentarer
Trackback
