emelie bodil elisabet

ja, jag ropade som vanligt hej för tidigt. jag glömde mp3spelaren, gick tillbaka för att hämta den, och missade därför bussen. tog nästa buss, sprang asfort till tåget och ner för trappan. chauffören ser mig. precis när jag ska hoppa på trycker han på knappen och min näsa kläms nästan i dörren. jag tittar på honom med frustration i blicken. han lägger upp benen och ser ut att vissla fruktansvärt nöjt. tåget rullar sakta iväg. jag dör. närta tåg är 10 minuter försenat.

nu ska jag träna och få ut mina agressioner, dels från morgonens missöde till rent allmänt.