emelie bodil elisabet

pust. jag kan inte tro det. klockan är 17.00. jag åkte från haninge 14.53, men kom precis hem. visst, jag åkte inom trollbäcken snabbt och hämtade ut kläder (sorry linn för att jag inte kom inom...), vilket tog sin lilla tid då det är en liten omväg. det var dock det förödande felvalet av buss som gjorde att jag kom fram till att jag faktiskt är tvungen att sluta med mina tidskrävande "jag-tror-detta-är-rätt-buss-skit-samma-jag-hoppar-på-ändå"-fasoner. jag fick kasta mig av bussen i bandhagen och ta tunnelbanan till högdalen, för att inte hamna i skärholmen.

väl framme i högdalen kom jag på den fantastiska idén att gå inom systembolaget för att handla inför helgen. bad idea. very very very bad idea. vi snackar löning och icke-själv-plock utan gammal hederlig bemanad disk för vin. grattis. när jag kom var det nummer 23 på tur. mitt nummer var 100. hur mår man då? sådär. men jag kunde ju inte ge upp.

därför sitter jag nu här i soffan, svettig och trött efter kånkande på tung väska och kassar, med ett glas rött i handen. måste varva ner innan jag gör mig iordning för kvällens restaurangbesök. skall äta på en restaurang i fredhäll med claudia, johan, therese, jonas och en massa andra. kommer med all sannolokhet bli trevligt!



dagens tröttaste: mina söta klasskamrater tog en välbehövlig tupplur mellan redovisningarna.