emelie bodil elisabet

jag är inte den som är den. jag blir förkyld och så ibland, men det brukar inte påverka mitt liv märkbart, och jag klagar sällan. men nu börjar jag bli trött på detta. särskilt trött av tre anledningar:

* när man är sjuk måste man stanna hemma. och då får man inte träffa folk. jag är bekväm med mitt eget sällskap, men ingen ensamvarg. detta är därför ganska frustrerande.

* när man är sjuk blir man svag. både i sinnet och i kroppen. jag har därför halvhjärtat skrattat åt dåliga humorprogram som visats på tv idag. jag har även ätit mat jag inte egentligen ville ha. och inte orkat gå till konsum och köpa choklad. istället har jag ätit upp alla bitarna som var kvar i min chokladkalender. jag känner mig så hemsk. som ett äckligt barn som roffat åt sig allt så att ingen annan fick. usch. ångest.

* när man är sjuk blir man trött. så trött att man sover bort hela dagarna och inte får gjort sånt man borde gjort. som att läsa marknadsföringsboken. jag läste och gjorde frågorna till kapitel 22. jag hade planerat att ha läst till och med kapitel 29, och iallafall gjort frågorna till kapitel 26. men nej. jag somnade.

därför skall jag nu gå till sängs, med ångest, mensvärk, chokladsmak i munnen och halsont. ensam och bitter. here we go again: bitterfitta.

dagens vill: jag vill också vara i peru. eller någonstans där jag kan sola och bli brun. för nu är jag blek av all sjukdom. jag tror till och med mina tuttar hänger mer än vanligt, för jag är så svag... jag behöver alltså värme och solsken för att bli "på topp" igen. i dubbel bemärkelse.