emelie bodil elisabet

äntligen tillbaks... (sorry mr. östergötland, men det är en bra låt, och en bra text.) sitter i ett varmt kök. magen är full av risgrynsgröt och skinka. det jag inte orkade äta upp gav jag till liten. hon är så söt när hon sätter tassarna på mitt ben, och glatt äter av skinkbitarna jag bokstavligen matar henne med. sedan, får hon helt plötsligt ett utav sina cp-ryck, flyger två meter upp i luften, rumlar in i en vägg och skall sedan tvunget tvunget ut i friska luften. hon är en knasig katt.

helt plötsligt är min andning lugnare, mitt röstläge djupare (och enligt pappa, mer stillsamt behagligt) och mitt sinne klarare. säga vad man vill, men ibland är det skönt att få komma hem. hem till landet. mys. snart är det dags för julklappsinslagning och soff-flyttning. mamma och pappa får en ny soffa imorgon. thank god.

dagens somebody-fu**ing-shoot-me: idag på planet jobbade en kvinna som bröt något på finska. det har jag absolut inget emot. men människan kunde inte prata engelska. utan när det  var dags att rabbla igenom säkerhetsföreskrifterna, på engelska, gjorde hon det på ett så tragiskt teatraliskt sätt att jag ville gråta. hon härmade uppenbarligen sättet andra flygvärdinnor pratar på, men betonade allt fel och ändrade röstläge så många gånger på fel ställe att jag ville ställa mig upp och skrika: "ska jag göra det åt dig, eller???" det gjorde jag inte.

däremot snäste jag "why don't you let me move my bags before you try and squeeze through. it's gonna make e-v-e-rything much easier for e-v-e-r-y-o-n-e. thank you! the bus ain't gonna drive off quite yet, ya know!" till en italienare som tvunget skulle klättra över mig och mina väskor istället för att låta mig ställa mig och dem ur vägen. idioter.